Tankar och historia bakom Jabboks Vad
 

Min grundläggande önskan med det vi sysslar med är ett det skall leda till en ny livsglädje och ett nytt livsinnehåll för dem som kommer hit. Till drivkrafterna för detta hör säkert mina egna personliga erfarenheter av en destruktiv livs- och verklighetsuppfattning. Efter nästan ett kvartsekel av missbruk, ensamhet och rädsla ändrades mitt liv på ett dramatiskt sätt och jag fick lov att bli nykter. Så småningom blev jag präst i Svenska Kyrkan och som en följd av denna förändring.

Arups gård
Redan många år dessförinnan hade jag köpt gården utanför Hörby, Arups gård, på vilken jag försökte leka bonde. I det byte av livsuppfattning som jag genomgick spelade gården med sin natur, sin avskildhet och sina djur en avgörande roll. Det gjorde också det 12-stegsprogram som bidrog till omvändelsen, samt alla de tusentals AA-möten som jag så småningom kom att gå på. Dessa möten tillsammans med många andra riktiga människomöten är nog fundamentet för min tro på att livet handlar om växande.


   
  Starten
 
Efter det att jag hade vigts till präst i Lunds domkyrka trodde jag att jag skulle bli en vanlig församlingspräst, men så blev det inte riktigt. Redan vid mitt fösta missiv blev jag placerad för att arbeta med uteliggare och missbrukare och något år senare blev jag präst vid Malmö kyrkliga stadsmission. Under dessa första år av nykterhet hände det allt oftare att vi tog emot gäster med problem här på gården. Det kunde handla om hemlöshet, avvänjning eller andra djupa livskriser.
Så småningom formaliserade vi det hela genom att bli ett famliljevårdshem och 1999 bestämde vi oss för att ta steget fullt ut och starta egen verksamhet. Vi startade då ett stort byggprojekt som syftade till att bygga helt nya hus samt att bygga ut och om vår gamla bostad. Den första november 2001 tog vi emot vår första gäst på Jabboks Vad recovery.
   
  Livsåskådning
 
Det finns så mycket att göra och visionerna är många, men jag tror att grunden för både mitt prästerskap och vårt projekt med Jabboks Vad är en önskan om att alla människor skall ha någon slags ljus i sitt hjärta. Tillsammans med min fru, En Chi, som kommer från Hongkong i China, jobbar vi nu här i skogen med att försöka att hjälpa ensamma och sargade människor att finna detta. En Chi bär med sig sina livserfarenheter och mycket av den kulturskatt som det kinesiska folket har samlat på sig under årtusenden och jag kommer med mitt liv och den teologiska utbildning jag fått. Vi delar inte religion men väl synen på människor och livet. Vi tror båda att livet självt är den bästa läkaren under förutsättning att människan bereds tillfälle att exponeras för det. Vi tror att vem som helst i princip kan bli vad som helst. Vi tror att varje människa har en utvecklingspotential som står i relation till den egna livsvisionen, vad denna än må vara. Efterhand har Jabboks Vad utvecklats, och det är vår förhoppning att denna utveckling inte skall upphöra. Nu är verksamheten att betrakta som ett behandlingshem för missbrukare, men förhoppningsvis lika fullt som en plats för alla som är här, (mig själv, min fru, våra gäster och de som arbetar här) en plats att växa på.
   
  Namnet
 
Jabboks Vad är ett märkligt namn på ett behandlingshem och många har frågat varför det heter så. Här kommer en förklaring:
Jabbok var namnet på en flod som patriarken Jakob
en gång skulle passera och vid vars vadställa en brottningskamp mellan Jakob och en okänd man ägde rum. Den okände mannen var Gud, eller livet, och kampen mellan Jakob och honom var lång och hård.
 
När dagen skulle till att gry, bad den okände mannen Jakob om att han skulle släppa honom, men Jakob svarade: "Jag släpper dig inte med mindre än att du välsignar mig".
Mannen frågade då efter Jakobs namn. "Jakob", svarade han. Då sade den okände: "Ditt namn skall inte längre vara Jakob utan Israel, ty du har kämpat men människor och du har kämpat med Gud och du har segrat".
(Israel betyder just kämpa med Gud eller med livet).
 
Efter det att Mannen hade välsignat Jakob kallade Jakob platsen för Penuel, "ty", sade han, "jag såg Gud ansikte mot ansikte och ändå skonades mitt liv".
(Penuel betyder "Guds ansikte")
 
Berättelsen slutar med orden
"När han lämnade Penuel såg han solen gå upp"
Berättelsen står att läsa i första Moseboken, 32:a kapitlet, verserna 22-31, och anledningen till att vi valt just denna berättelse som förebild är att den bland annat handlar om ett identitetsbyte. När Jakob hade kämpat med livet blev han delvis en annan och han fick ett nytt namn, så tror vi att det bli också för våra gäster.
   
 
  Mikael Harkell